Fältrapport

Fältsäsongen 2015

Vi fältarkeologer som skrivit fältrapporterna är Andreas Toreld och Tommy Andersson.

V 34-38

Under sommaren, i samband med att vi på uppdrag av länsstyrelsen målade den stora Vitlyckehällen (Tanum 1:1), passade vi på att dokumentera hällen. Någon modern dokumentation av hela hällen finns inte publicerad, även om delar av den avbildats i åtskilliga publikationer. Flera tidigare ej publicerade figurer hittades vid dokumentationsarbetet, bland annat fyra löpande/bakåtsparkande människor.

Hösten har, liksom våren, varit mycket våt, vilket försvårat vårt arbete. Vi är beroende av torra hällar för att kunna göra frottage med mera. Det får inte heller blåsa för mycket. Trots svårigheterna har vi lyckats göra det vi planerat.

Inte långt från Greby gravfält ligger Tanum 501:1, en av de större hällar vi dokumenterat denna höst. Hällen bjöd inte på några större överraskningar. Det mest spännande var en voltigör på nedre delen av hällen. På Tanum 501:1 provade vi också, tillsammans med länsstyrelsen, att skanna en del av ytan. Resultatet var mycket tillfredställande, och detta är en metod vi hoppas mycket på i framtiden, om man kombinerar skanningen med imålning av figurerna.

Vi har även dokumenterat hällar i Kärra, i närheten av Greby. Bland dessa Tanum 859:1, en häll med bland annat en voltigör. Vi har nog dokumenterat fler av denna figurtyp i år än sammanlagt under tidigare säsonger.

Ett av höstens mål var att dokumentera samtliga kända hällar öst om gamla E6:an, norr om världsarvet. Bland de större hällarna här var Tanum 440:1 och Tanum 816:1. Tanum 440:1 ligger ganska ensam på Vitevall. Inga andra hällristningar var kända i närheten. Hällen är en av de som dokumenterades redan för 200 år sedan av Brunius. Åter förvånades vi av hur bra hans avbildningar var för sin tid.

Tanum 816:1, i Tova, har en betydligt kortare forskningshistorik. Hällristningen upptäcktes så sent som 1974 av en ung pojke. Hällens nordöstra del var täckt av fyllnadsmassor. Under detta lager hittade vi några nya figurer, bland annat två skepp som till stilen avviker från övriga skepp på hällen.

Utöver Vitlyckehällen har vi även, på uppdrag av länsstyrelsen, målat hällristningen på Blomberg (Husaby 110:1), på Kinnekulle i Västergötland. Vi passade samtidigt på att göra en ny dokumentation av hällen. För länsstyrelsen i Värmland har vi målat Eskilsäter 7:1 på Ulvudden, vilken ligger på spetsen av Värmlandsnäs. Här använde vi, efter konsultation med representanter för Synskadades Riksförbund, den av många uppskattade kulören gulokra.

Kalkering av Vitlyckehällen.

Tanum 440:1, avbildad av Brunius för 200 år sedan.

Tanum 816:1 i Tova. Den högra delen av hällen grävdes fram under ett lager av dumpmassor.

Västra delen av Tanum 859:1 i Kärra, med voltigör.

Detalj från Blomberg. Den röda färgen, trots att den är nymålad, syns dåligt då den har dålig kontrast mot den mörka, rödaktiga bergytan.

Vecka 22-25

Vädret har fortsatt varit ostadigt. Men vi har ändå fått dokumenterat en stor mängd ristningar, både norr och väst om världsarvet. Väster om Grebbestad har sju ytor dokumenterats, alla hittade av Andreas under senare år. En av ytorna, Tanum 1916, med bland annat tre skepp och en djurfigur, hittades vid en utredning i början av 2007. Fornlämningen blev aldrig avgränsad, och nu har det byggts en parkeringsplats precis vid ristningen. En stor del av hällen är täckt av två meter tjocka jordmassor. Förhoppningsvis är det inga mer ristningar på hällen under jordmassorna.

Utöver dessa har vi dokumenterat ett tiotal mindre hällristningar, bland annat ett nyfynd av ett skepp i Heljeröd och kända hällristningar i Ulmekärr och Greby.

I Val, som ligger norr om världsarvet, dokumenterade vi en häll, Tanum 893:1, som hittades så sent som 1992 av en ridande flicka. Det visar att det fortfarande går att göra nyfynd av stora hällristningar även i Tanum. Hällen är aldrig tidigare avbildad. Inte långt därifrån gjorde vi ett nyfynd med tre ytor, två med skålgropar och en med en människofigur.

I Tova har vi dokumenterat två mycket stora hällar. En av hällarna, Tanum 455:1, är över 50 kvadratmeter stor. Mitt på hällen står ett gammalt hönshus och under detta skulle det enligt uppgift finnas fler hällristningar. Uppgiften har varit känd i över 100 år, men det är aldrig tidigare någon, utöver de som bott på gården, som sett dessa. Efter att vi tömt huset på över 60 skottkärror med jord och avfall som lagrats i över 100 år, kunde vi dokumentera ristningarna.

Tanum 454:1 är en annan stor hällristning i Tova som vi dokumenterat. Ristningen är över 30 kvadratmeter stor och innehåller bland annat 54 skepp, 12 människofigurer, 4 djurfigurer, 12 fotfigurer och 22 skålgropar. Hällristningen har varit känd länge och avbildades första gången av Brunius för 200 år sedan.

Vecka 24 deltog Andreas på det 13:e Nordiska bronsåldersymposiet vid Göteborgs universitet, där han höll ett föredrag under rubriken ”Hällristningsmotiv och lokala bygder”.

Nästa vecka kommer vi att arbeta med att måla och dokumentera Vitlyckehällen.

Andreas vid nyfynd i Heljeröd.

Tanum 893:1 ligger på en mycket brant häll. På ristningen finns bla fyra figurer bestående av koncentriska cirklar.

Tanum 455:1. Den övertäckta hällen inne i hönshuset grävs fram.

Vecka 19-21

Vädermässigt har detta varit den sämsta majmånaden sedan vi började dokumentera hällristningar för Stiftelsen. Detta har fått till följd att vi inte dokumenterat lika mycket som vi hoppats på, å andra sidan har vi inventerat betydligt större områden än vad vi hade trott vi skulle hinna. Det verkar som om Tanums socken är betydligt bättre inventerad än tidigare socknar vi arbetatat i. Vi har gjort förhållandevis få nyfynd, och dessa består nästan uteslutande av skålgropar.

Under veckorna 19-21 har vi främst arbetat norr om Tanumshede i dalarna runt Tova, Vitevall, Val och Ryland. Vi har inventerat hela området, förberett de flesta ristningshällarna för dokumentation och har även hunnit dokumentera de mindre ristningarna där. Vi hoppas nu på bättre väder, så vi kan börja dokumentera även de större ristningarna. 

Under vecka 21 har vi även hunnit med att plocka fram de kända hällristningarna i Grebbestadsområdet, och även börjat att dokumentera där.

Tanum 456:1 i Tova. Hällen ligger mycket vackert i landskapet.

Vecka 16-18

Årets fältsäsong fortsätter i Tanums socken, i området väster och norr om Världsarvsområdet. Vi har haft bra väder under de första veckorna. Vi har hunnit dokumentera färdigt alla ristningar längs Lurvägen. De sista vi gjorde här ligger inom gårdarna Solbräcke och Ulvesked. Den största hällristningen i området är Tanum 297:1 i Solbräcke. Här finns flera skepp som har ovanliga ögleformade stävar, gjorda genom att stäven och kölförlängningen har bundits samman. Här finns även en ovanligt stor ringfigur, som ser mer ut som en fyrkant med rundade hörn. Idag befinner sig en del av ringen på ett naturligt lossprängt block och en annan del på det fasta berget. Hällen är delvis hårt vittrad och fler figurer har säkerligen funnits. Vi nattlyste hällen tillsammans med Aina och ett par grannar till henne. På dagen fick vi besök av förskolebarn från Världsarvsförskolan på Vitlycke som gjorde ett eget frottage.

Väster om Världsarvet har vi jobbat längs med vägen mellan Fjällbacka och Grebbestad. Här finns endast några få kända hällristningslokaler med enkla skepp eller skålgropar. Skeppen tycks alla vara av en typ som har vertikala stävar, vilket brukar anses som en tidig typ som kanske kan vara gjorde under slutet av yngre stenåldern. Vi inventerade i områden som såg lämpliga ut, men resultatet blev magert – endast en ny lokal med ett ensamt skepp.

Sista veckan påbörjade vi arbetet inom ett område i norr motsvarande gårdarna Tova, Vitevall, Präste-Säm, Val och Ryland. Vi tog fram några tidigare kända ristningar och gjorde även några nyfynd. Ett oväntat nyfynd gjorde vi när vi tog en tur upp på det höga berget mellan Präste-Säm och Val. Det fanns en uppgift i FMIS om ett 20-tal skålgropar högt upp på berget. Groparna visade sig vara naturbildningar, vilket vi anade redan när vi läste om det för hällristningar ovanliga läget. Däremot fann vi ett tidigare oregistrerat röse på berget, på ett typiskt gravläge med bra utsikt över dalgången i söder. I rösets mitt syntes tydligt en 2 meter lång kista av kantställda hällar.