Årets säsong i Tossene socken varade mellan 29 april och 6 september. Andreas Toreld var huvudansvarig i fält och närvarade under hela perioden, undantaget två veckor. Antalet deltagare har varierat, men alltid varit minst två stycken samtidigt. Följande personer har deltagit under kortare eller längre perioder: Camilla Olsson, Tommy Andersson, Kristina Cardevik, Lasse Bengtsson, Sven-Gunnar Broström, Lars Stridh, Hans Lundenmark samt doktoranderna Manolo Santos Estévez och Yolanda Seoane Veiga från universitetet i Santiago de Compostela, Spanien.

Totalt dokumenterades 111 ristningsytor fördelat på 61 lokaler. Av de 111 ytorna var 51 nyfynd (1 i  Askum socken), 7 ombedömda som naturbildningar alt. sentida ristningar, 2 ev. medeltida (Tångehällan) och 3 omdokumenterade på grund av att fler figurer uppmärksammats. De nyfunna lokalerna har fått RAÄ-nr 911-933.

Fältarbetet har bedrivits inom tre geografiskt separerade områden inom Tossene socken:

Område 1 i sydligaste delen av socknen. Gårdarna Stensjö, Långön, Lyckan, Djupedal, Legene, Kärr och Möhällern. Nyletning företogs i lämpliga lägen.

Område 2 i nordöstra delen av socknen. Gårdarna Berg, Backa, Ävja och Fålbengsröd. Här fanns inte lika många kända ristningar som inom område 1, vilket gjorde den stora andelen nyfynd desto intressantare. Tre tidigare kända lokaler på Fålbengsröd visade sig vara sentida efterbildningar av hällristningar.

Område 3 vid Nordens Ark på Åby. Ingen nyletning företogs. Flera ristningar i området är sentida efterbildningar. Den stora Åbyhällen (Tossene 73) blev färdigdokumenterad, men flera mindre hällar återstår.

Arbetsgången på de flesta figurristningar har varit att först nattbelysa och sedan göra frottage. Ibland gjordes enbart ett arbetsfrottage, ibland även ett dokumentationsexemplar. Alla hällar som innehöll mer än en skålgrop kalkerades med tuschpenna på genomskinlig plast. Flertalet figurristningar kalkerades med ”dutt-teknik”. Tekniken är mycket tidskrävande, men används för att visa figurernas relativa huggningsdjup. Tidsaspekten gjorde att konturkalkering användes på exempelvis hällar som medförde svår arbetsställning eller vid ett annalkande regnoväder. Efter imålning med krita uppslammad i vatten fotograferades alla ristningar med både färgfilm och dia. Bilder togs på hela ristningsytan, detaljer och omgivande miljö.

Vid regn utfördes inomhusarbeten eller nyletning. Säsongen bjöd på ovanligt bra väder, särskilt under maj och augusti. Idealiskt vore att identifiering och nyletning av ristningar sker innan lövsprickningen på våren och själva dokumentationen under högsommaren.