Fältrapport

 

Vi fältarkeologer som arbetar med dokumentationen och skriver dagboken är:

Andreas Toreld och Tommy Andersson.

 

Fältsäsongen 2011

Vecka 38

 

Årets sista fältvecka har också varit årets intensivaste fältvecka, med flera spännande nyfynd och flera besök. I början av veckan hade vi besök av våra praktikanter från i våras, Viktor och Gustav. De fick hjälpa oss att sopa fram och göra rent den sedan tidigare enda kända skeppsristningen på ön (Långelanda 175:1 i Svanesund). Vi blev ganska förvånade när vi under deras arbete såg att det fanns ytterligare ett skepp på hällen, 62 cm långt.

 

Samtidigt var vår styrelseledamot, fil. Dr. Johan Ling med oss några dagar i fält och vi kunde dela upp oss i ett par mindre arbetsgrupper. Vi undersökte några lägen som Johan tyckte såg spännande ut på kartan, men med magert resultat. Han hade också sett ut en dal vid Morlanda kyrka, som vi också hade tänkt på. I den dalen fann vi en skålgropsristning, enligt Johan ”I ett hamnläge, där saltvattnet skvätt upp på groparna.”

 

En tredje grupp arbetade med att göra rent den stora fotsulehällen i Svanesund. Denna häll avbildades redan av Emil Ekhoff på 1880-talet. Hällen låg nu helt dold, och vi hade vissa svårigheter att hitta den. Ristningen,som delvis är mycket djup, är gjord på en mycket vittrad gnejshäll, och ingen orginalyta finns kvar. Denna ristning kommer nog att vara borta om några årtionden.

 

Sista dagen på veckan, när Tommy var på styrelsemöte, åkte Andreas och Martin ut till ett fynd i Torps socken, som vi gjorde i början av säsongen. Över hällen är en vattenrinning som gjort att vi avvaktat dokumentationen. På hällen hade vi sett några huggna linjer som såg ut att bilda en antropomorf figur. Ett frottage av hällen visade att den antropomorfa var en "kosackdansande" människofigur med horn. En smärre sensation i Orustperspektiv.

 

På eftermiddagen besökte vi Lökebergsristningen med styrelsen.

 

Under de fem veckorna på Orust har vi inventerat i alla socknar utom Tegneby, och gjort drygt 50 nyfynd. Vi har dokumenterat närmare 100 hällristningsytor. Vad vi har kvar att inventera på ön är hela Tegneby sn och delar av Röra sn. Dessa delar som är kvar, är sedan tidigare inventeringar de hällristningsrikaste på ön. Vi tror att det här kan göras flera intressanta fynd. I Stala socken vid Hoga har vi hittat en hällristning med minst 3 människofigurer och flera skålgropar, vilken vi ännu inte hunnit dokumentera. Vår förhoppning är att få avsluta inventeringen och dokumentationen av hällristningarna på Orust hösten 2012.

Det tidigare kända skeppet på Långelanda

175:1 i Svanesund.

Långelanda 83:1 i Svanesund.

Det nyfunna skeppet på Långelanda

175:1 i Svanesund.

Ekhoffs avbildning av Långelanda 83:1.

Styrelseledamot Olof Kärnsund med sin mamma Marieanne Kärnsund besöker oss i fält

(vid Långelanda 83:1). Tack Marieanne för att vi fått låna din stuga.

Preliminär bild av nyfyndet av ”kosackdansande” människofigur i Torps sn. Se vår dokumentation för den slutgilltiga tolkningen.

Styrelsen besöker Lökebergsristningen. Övre raden: Andreas Toreld och Martin Östholm.

Nedre raden: Aina Barnevik; Tommy Andersson; Jarl Nordblad; Lasse Bengtsson och

Olof Kärnsund. Saknas gör Johan Ling.

Vecka 36 och 37

 

Under dessa veckor har vi varit flera personer som inventerat efter hällristningar på Orust. Dels har vi haft hjälp av Sven-Gunnar Broström och Kenneth Ihrestam från Östkusten, dels har Martin Toresson varit med oss i år igen. Under dessa två veckor har vi, trots det tidvis mycket dåliga vädret, gjort över 30 nyfynd, som vi har dokumenterat, samt även dokumenterat ett 20-tal redan kända hällristningar. Tyvärr har det varit dåligt med bildristningar, och alla nyfynd består av skålgropshällar, med allt från 1 skålgrop, till hällar med upp till 42 skålgropar, varav flera i rader.

 

Vi har inventerat klart, och hittat nya ristningar, i alla socknar på ön, utom i Tegneby. Denna socken, som redan innan har flest kända skålgropslokaler, har vi sparat till framtiden. Kanske får vi möjlighet att inventera och dokumentera denna socken nästa höst?

Kenta, Martin och Sven-Gunnar diskuterar ett

ett nyfynd i Långeby, Stala socken.

Nyfynd vid Kolbuxeröd i Röra sn med 12 skål-

gropar. På bilden är skålgroparna omålade.

Nyfynd i Kärra, Röra socken, med skålgropar i rader och med Röra kyrka i bakgrunden.

Sentida ristning med labyrint under gården Prästbacka i Röra socken. Ristningen ligger vid en gammal kvarnplats i en bäckravin.

Detalj på labyrinten. NÅS är ristade över

labyrintfiguren.

Nyfynd av skålgropar på ett uppallat stenblock

i Haga i Långelanda socken. I denna dal hittade

vi 4 skålgropslokaler på block.

På hällen finns två årtal, 1708 och 1752, samt

ett 10-tal initialer.

Ett känt skålgropsblock i Myckleby socken

(Raä nr 34:1).

Vecka 35

 

Denna vecka har vi dokumenterat ristningar i Morlanda, Torp och Stala socken.  I Torp finns fyra kända skålgropsristningar vid gården Ödsmål. På en av dessa, Torp 5:1, fann vi dessutom två stora skepp av järnålderstyp. Vid fyndtillfället var stiftelsens grundare Aina Barnevik med och hjälpte oss i fält.

 

Vid senare kontroll visade det sig att Johan Pettersson skrivit i ”Hällristningar på Tjörn, del två” att Åke Fredsjö ska ha sett och rapporterat två skepp på denna häll, men de kunde inte återfinnas vid varken Riksantikvarieämbetets inventering, eller Johan Petterson och Kjell Erikssons besök på platsen. 

 

En bit från Torp 5:1 hittade vi ytterligare en ristning med flera stora och djupa skålgropar, samt ristade linjer. Denna har vi ännu inte hunnit dokumentera.

 

I Stala socken, i samma dalgång som runstenen, har vi gjort ytterligare två nyfynd. Ett ligger på ett åkeripoediment med mycket dåligt berg,men med ett 40-tal tydliga skålgropar. Ytterligare en häll ser ut att kunna bjuda på spännande överraskningar, men denna häll har vi inte hunnit dikumenera ännu.

 

Morlanda socken har bara tre kända hällristningar, varav en är bortsprängd och finns på Vitlycke museum och en är uppgift om hällristning. Den tredje finns på ett stort block i muren runt Morlanda kyrkogård. Detta block som har flera stora och djupa skålgropar ger intryck av att kunna ha varit ett takblock till en megalitgrav.

Torp 7:1, en häll med skålgropar.

Torp 5:1 med de två "nyfunna" skeppen.

Det bästa skeppet, 117 cm långt, av järnålderstyp och med bemanning.

Nyfunnen skålgropshäll i Tyfta i Stala sn. Ett av fyra nyfynd i denna dalgång, där det tidigare

inte var känt en enda hällristning.

Morlanda 95:1, ett block med skålgropar i kyrkogårdsmuren.

Vecka 34

 

Denna höst är vi på Orust. På ön är 85 fornlämningsnummer med hällristningar kända. En av dessa innehåller enligt fornminnesregistret 3 skepp, och en annan 15 fotsulefigurer. I övrigt är bara skålgropar och rännformiga fördjupningar kända. Vi har valt att börja på öns östra härad, vilken innehåller socknarna Långelanda, Myckleby, Torp och Stala.

 

Första veckan har vi dokumenterat 12 ristningar, varav 6 är nyfynd, de flesta i Långelanda sn. Redan första dagen gjorde vi ett nyfynd i Svanesund med 15 skålgropar och 4 rännor. Tredje dagen, då det var ett kraftigt regn, besökte vi olika fornlämningar på ön och kollade intressanta områden att inventera. När vi var vid Orusts enda runsten, vid Hoga i Stala sn, passade vi på att kolla de närmaste hällarna. På en häll, endast 35 meter från runstenen, hittade vi en häll med 26 skålgropar och 2 fragment, troligen påbörjade skeppsfigurer. Den ovanligt blanka hällen med ristningar låg helt öppen, men ristningarna har inte observerats tidigare. Området vid runstenen är ett välkänt besöksmål som även innehåller en gammal bytomt, ett järnåldersgravfält och ett par domarringar.

Vårt första nyfynd på Orust ligger vid Svanesund.

Långelanda 139:2 är lossprängd och flyttad.

Den ligger nu vid entrén till Orust Sparbank i

Svanesund, en av årets sponsorer.

Torp 97:1. Hällrygg med 5 skålgropar i

klassisk läge.

Nyfyndet vid runstenen vid Hoga, Stala socken.

Nyfyndet i Hoga med runstenen i bakgrunden.

Runinskriften på runstenen i Hoga.

Vecka 24

 

Sista veckan i fält för denna vårsäsong. Äntligen några dagar med sol, så vi kunde dokumentera färdigt ristningarna på Lökeberg och i Skulevik. Ristningen i Skulevik fick stor uppmärksamhet i medierna efter att Bohusläningen gjorde ett repotage om ristningen och som hamnade på förstasidan, se: http://bohuslaningen.se/nyheter/munkedal/1.1250507-fann-ristningar-under-granstubbe.

Ristningen som innehåller 6 skepp, 1 människofigur och 46 skålgropar, är den lägst liggande bildristningen i Bohuslän, i förhållande till den dåvarande havsytan. Ytan med skeppen är nästan helt ovittrad, och man ser var enda liten huggning. troligen har ristnmingen blivit övertäckt en kort tid efter att den blivit gjord. Vi har återtäckt den noga, så att den ska vara lika välbevarad även i framtiden.

 

På tisdagen gjorde vi ett besök på Kristina Bengtssons och Johan lings seminariegrävning i Ytterby utanför Kungälv. Vid en rundvandring på det närbelägna gravfältet Västra Porten och Smällen gjorde vi ett nyfynd med skålgropar. Efter en titt i FMIS visade det sig att nyfyndet är den största skålgropslokalen i socknen. Vi besökte också hällristningen Ytterby 44:1, som ligger i ett gammalt täljstensbrott. Där såg vi flera förut ej dokumenterade figurer, bl.a. ett fyrfotadjur.

 

På Lökeberg hann vi dokumentera de sista ristningsytorna, Foss 7:1, 7:2, 9:1, 9:2 och 10:1. På Foss 9:1 och 9:2 är det 16 skepp och 4 människofigurer, 1 hjulkors, 1 cirkel och ett 10-tal fragment, medan det på Foss 10:1 är 2 skepp och 1 skålgrop, varav båda skeppen är nyfynd. Foss 7:2 bedömnde vi som en naturbildning. Sammanlagt finns det på hällristningsområdet i Lökeberg 235 skepp, 65 människofigurer, 30 djurfigurer, 73 fotsulor och över 200 skålgropar. Ursprungligen bör det ha funnits betydligt fler figurer på Lökeberg, då hällarna är mycket vittrade, och bara de djupaste figurerna har bevarats.

Foss 37:1 i Skulevik. Skeppen ligger bara

11,88 m ö h.

Foss 7:1 på Lökeberg. Ytan till vänster är ett

nyfynd.

Foss 9:1 och 9:2 på Lökeberg.

Foss 9:2, detalj av människofigurer, vilka har

likheter med "kvinnorna" på Foss 6:1.

Foss 37:1. Detalj på skepp där stäven bara är

konturristad och skrovet delvis helhugget.

Foss 7:1. Skeppen på denna häll är av yngre

typ än på den stora Lökebergristningen.

Orm över skepp

Foss 9:1, hällen är mycket kraftigt vittrad.

Foss 10:1. Skålgropen har varit känd sedan

länge, men skeppen är nyfynd.

Vecka 23

 

Denna vecka har varit ännu en vecka med mycket ostadigt väder. Vi har dokumenterat skålgropslokaler i norra delen av socknen. Den största hällen var Foss 307:1, som är över 12 meter lång med spridda skålgropar över hela det veckade och skrovliga gnejsberget. Hällen ligger påen gammal skolgård, och kan till stor del vara sentida. Vi har beslutat att inte kalkera skålgropshällar av denna typ, utan bara beskriva och fotografera dem. Tidigare bibliotekarien vid Vitlycke museum, Johanna Johansson, besökte oss i början av veckan och var bl.a. med och dokumenterade denna häll. Hon var med Andreas år 2006 när dokumentationen av Lökebergsristningen påbörjades.

 

En annan häll som dokumenterades var Foss 286:1 i Stale. Denna ristning består av ett skålgropsblock som ligger vid kanten av en gravhög, 30 meter i diameter och 2 meter hög. I Stale, vid ridhuset, finns ytterligare 4 kända skålgropsytor, varav en bortsprängd.

 

I mitten av veckan var Johan Ling med oss och mätte in några ristningar med GPS. En av ristningarna var Foss 37:1, som vi skrev om i förra veckans fältrappoer. På hällen har vi hittat flera skepp som vi hoppas dokumentera när vädret tillåter. Lings mätningar visar att hällen ligger 12 meter över havet. Vattennivån har, när ristningen gjordes, legat på ca 10-11 m ö h, så ristningen har legat precis vid stranden.

Johanna Johansson och hennes förra

handledare Andreas på Foss 307:1.

Foss 307:1 vid Munkedalsälven. Ristningen är

över 12 m lång och innehåller 55 skålgropar.

Foss 286:1 i Stale. Skålgropsstenen ligger på

ett gravfält med bl.a. en mycket stor gravhög.

Vecka 21 och 22

 

I början av vecka 21 hade vi besök av arkeolog Yvonne Olsen från Fylkeskonservatoren i Vest-Agder. Under sin masterutbildning gjorde Yvonne sin praktik på Vitlycke museum där Andreas var hennes handledare.

 

Vädret har under dessa två veckor varit växlande och vi har främst dokumenterat mindre lokaler på skilda platser i Foss socken.  Runt gårdarna på Lökeberg (drygt en kilometer norr om den stora Lökebergsristningen), där tidigare sju hällristningslokaler var kända, gjorde vi sju nyfynd. Byplatsen har troligen legat på samma plats sedan mycket länge, möjligen ända sedan bronsåldern. 

 

På Faleby vid Kattekärr , Foss 36:1, fanns enligt uppgift i FMIS en ”mindre hällristning” som inte återfunnits vid Riksantikvarieämbetets inventeringar. Den ansågs vara övergrävd. Till vår förvåning fann vi att den låg väl synlig på ett åkerimpediment och bestod av ett enkelt skepp.

 

Vid Skulevik, Foss 37:1, (ca en kilometer nordväst om den stora Lökebergsristningen) finns två skålgropslokaler kända sedan Göteborgsinventeringen på 1920-talet. Då ristningarna var övervuxna, kartmarkeringen felaktigt placerad och orienteringsuppgifterna ofullständiga, hade vi, liksom tidigarew inventerare svårt att återfinna ristningarna. Tack vare att Göteborgs stadsmuseum skickade oss kopior på den ännu inte digitaliserade Göteborgsinventeringen kunde vi efter mycket grävande och sågande återfinna ristningslokalerna. Då några av skålgroparna är ovanligt stoira och djupa (upp till 11,5 cm i diameter och 4,5 cm djupa), läget i terrängen är ovanligt och ristningarna enligt kartan ligger cirka 10 meter över havet, misstänkte vi att ristningarna var betydligt yngre än vanliga hällristningar. Även vid Göteborgsinventeringen uppmärksammade man att de största skålgroparna var "synnerligen väl utsvarvade, varför deras ålder synes misstänkt ringa". Därför blev vår förvåning mycket stor då vi på hällen under en stor granstubbe fann ett tunt inhugget skepp av yngre bronsålderstyp. Enligt en skiss i Göteborgsinventeringen skall det finnas minst två skålgropar till under stubben. Kanske finns det också fler figurer därunder. Det ovanliga läget i terrängen skulle kunna förklaras med att ristningarna låg i ett hamnläge direkt invid havet.

 

 

Foss 17:1 i Ödsby. Ristningen ligger på en

klipphylla 2,5 m över markytan och består av

102 skålgropar, den största skålgropslokalen

på Tungenäset.

Foss 5:1 i Bergsvik. En ovanlig, skeppsliknande

hällristning med slipade linjer, belägen på en

brant häll. Dateringen är troligen inte brons-

ålder.

Foss 12:1 i Lökeberg. Av de fyra skeppen var

två kända tidigare, medan två är nyfynd.

Inte långt från denna hittade vi två nya

skålgropslokaler.

Ett av de sju nyfynden i Lökeberg. Trädet har

klyvt stenhällen, och fler skålgropar kan

finnas under trädets rötter.

Yvonne Olsen från Fylkeskonservatoren i Vest-Agder tillsammans med sin gamla

handledare Andreas Toreld vid en av hällarna på Lökebergsristningen.

Foss 36:1 vid Kattekärr. Hällristningen var känd genom äldre uppgifter men aldrig återfunnen

vid någon inventering, trots att den låg väl synligt på en uppstickande hällrygg.

Foss 37:1 i Skulevik, med det nyfunna

skeppet.

Foss 37:1 ligger än i dag väldigt nära havet,

kanske ett hamnläge under bronsåldern.

Vecka 20

 

Denna vecka var vi runt på flera ställen i Foss socken. Vi rörde oss från spetsen av Tungenäset till området runt Munkedalsälven. Vi dokumenterade i huvudsak skålgropslokaler och hittade även några nya.

 

På onsdagen var vi på Orust och förberedde inför höstsäsongen. Vi informerade kommunledningen om vårt projekt och träffade även Bohusläningens reporter. Läs mer här. 

Foss 11:1, ett stort skepp nära havet. Detta skepp är det enda av klassiskt period V typ i

Lökebergsområdet.

Skålgropshäll med sju gropar formerade som

en blomma. Foss 21:1 på Pilegård.

Stora skålgropar på meterhög hällrygg. Den

största gropen är 11,5 cm i diameter och 4 cm

djup. Foss 2:2 i Hede.

Skålgropshäll med korsformad ränna.

Foss 304:1 i Skälleröd.

Foss 143:2. Skålgroparna vid Pilegårdsgrav-

fältet ligger i en hönsgård. Gravfältet är ett av

de största i Bohuslän med närmare 80 kända

gravar.

Nyfynd i Närestad med storslagen utsikt över dalgången.

Vecka 19

Vi började veckan med att dokumentera färdigt Foss 8:1. Den innhåller 12 skepp och två människor som tycks påbörja en framlängesvolt.

 

Vi avslutade vårt arbete i Bokenäs socken genom att dokumentera två skålgropslokaler med 21 resp. 22 skålgropar som vi fann under hösten. Dessa låg båda på en privat tomt. Hällarna var stora till ytan och ovanligt jämna. Vi såg en möjlighet att finna figurristningar här, men trots bra släpljus kunde vi inte finna några.

 

Vi dokumenterade också två hällristningar vid Medbo i Brastads socken (Brastad 266:1-2). Dessa hade vi spritat och täckt över med en presenning förra året, detta på grund av stark lavpåväxt. Nu var ristningen betydligt lättare att se och vi hittade fler figurer än vad som var känt tidigare, bland annat två män med helt uthuggen kropp, varav den ena greppar en kronhjort om nosen. Det finns också flera vackra skepp på dessa hällar, typiska för bronsålderns period V.

 

Ristningarna blev kända vid en utbyggnad av ett cementgjuteri 1969. Delar av hällen hade då redan sprängts bort.

Två människor som tycks påbörja en

framlängesvolt på Foss 8:1 (tidigare 8:2).

Skepp på Brastad 266:1.

Skepp på Brastad 266:1.

Nyfynd på Bokenäs.

Skepp på Brastad 266:2.

En människa som håller en hjort om nosen,

Brastad 266:1.

Vecka 18

 

Denna vecka kunde vi äntligen dokumentera färdigt den stora ristningen i Lökeberg, Foss 6:1. Den ristade ytan är 34x15 meter stor och består bland annat av 197 skepp, 73 fotsulor, 57 människofigurer, 28 djur och 207 skålgropar. Det är därmed den klart figurrikaste hällristningen i Bohuslän - och antagligen i hela Sverige. Som jämförelse kan naämnas att den kända Vitlyckeristningen i Tanum innehåller 91 skepp. Det största ristningsområdet i Tanum, det vid Bro Utmark (Tanum 192:1), är 80x20 meter stort och innehåller 112 skepp. Vid Lökeberg återstår de intilliggande figurristningarna Foss 7, 8 och 9 att dokumentera.

 

En intressant figurtyp på Lökeberg som tidigare inte uppmärksammats är de människofigurer (troligen kvinnor) som sitter med särade ben. En liknande figurtyp är känd från Rished (Askum 70:1. Figuren i Askum har en skålgrop placerad mellan benen och en vanlig tolkning är att figuren ska föreställa en födande kvinna. På Foss 6:1 finns inte mindre än nio sådana figurer, men ingen med skålgrop mellan benen. Några av figurerna har däremot fått fötterna överhuggna med skålgropar.

 

Under tre dagar fick vi hjälp av praktikanterna Viktor Ekman och Gustav Olsson från Göteborgs Universitet. De slet bland annat med att gräva fram tre nyfunna skepp på Foss 8:1 som låg dolda av tjocka tallrötter och stora stenar. Vi inventerade också ett område i Håby där Rio Kulturkooperativ gjorde en utredning. Vi dokumenterade tre skålgropslokaler i Håby med enstaka skålgropar, varav två var nyfynd.

 

På fredagen hade tidningen Bohusläningen en artikel om vårt arbete i Lökeberg.

Foss 8:1. Skeppen till höger grävdes fram av praktikanterna Gustav och Viktor.

Tre "kvinnofigurer" på Lökeberg, Foss 6:1.

Vecka 17

 

I början av veckan skulle vi mäta in våra sista nyfynd i Brastad med GPS. Till vår hjälp hade vi Tara Gullbrand som går en kurs i GIS på Uppsala universitet. Tyvärr fungerade inte den inlånade GPS:en, så Tara fick istället vara med vid det fortsatta arbetet på Lökeberg. Vi rengjorde en större hällyta som vi sedan nattlyste.

 

På torsdagen hade vi en guidning för allmänheten i samarbetet med Munkedals kommun. Trots kort varsel en vanlig vardagskväll i april, så kom drygt 50 personer för att se och lyssna. Det var ett unikt tillfälle, då så stor del av ristningen aldrig tidigare varit uppmålad samtidigt - och troligen aldrig kommer att bli det igen.

 

Vi arbetar nu med den näst största ytan inom Foss 6:1, den vi kallar yta B (Baltzer Pl. 1 & 2, Afbild N:o 2). Den innehåller bland annat skepp med ormar ovanför, fler pilbågsskyttar, många fötter och en nyupptäckt voltigör samt en man med lyfta händer stående i ett skepp.

Tommy och Andreas guidar

Foss 6:1, yta B

Orm över skepp

Voltigör

Fötter, skepp, bågskyttar mm på yta B

Orm över skepp

Man med lyfta händer stående i skepp

Vecka 16

 

Denna vecka ägnade vi helt åt att dokumentera Lökebergristningen (Foss 6:1). Tack vara vackert väder hann vi med en större yta centralt på hällen. Den mest kända delen av ristningen med det stora trädet har Andreas dokumenterat vid ett tidigare tillfälle.

 

En intressant scen på den nydokumenterade ytan är den rad med 2x6 män som likt en procession rör sig ner för berget längs en hällsvacka. Nedanför processionen upptäckte vi också att två större män var beväpnade med var sin pilbåge.

 

Det finns ristningar på flera nivåer, även högre upp på hällen. Ristningarna på det branta partiet högst upp är mycket mer vittrade än de längst ner på berget. Endast fragment återstår av dessa figurer.

Den nydokumenterade, centrala delen av Foss 6:1, Lökeberget.

En procession av 2x6 män.

Här ser man tydligt hur processionen följer

hällsvackan.

Det högt belägna, vittrade partiet.

Andreas målar.

Pilbågeskyttar.

Detalj på vittrade skepp med kraftiga

exfoliationsskador.

Vecka 15

 

Årets första fältvecka inleds med strålande väder på måndagen. Vi ger oss direkt ut i fält och gör en omdokumentation av handteckenstenen Tossenen 832:1, där orginalkalkeringen kommit bort. Vi dokumenterar också en skålgropslokal i Bro socken som vi tidigare förbisett. På vägen dit tittade vi på en hällristning i Bottna socken (110:1) med en registrerad bild av ett inhugget svärd i full skala. Vårt intresse för bilden beror på förra årets nyfynd av svärd i fullskala i Lyse och i miniatyr i Brastad. Svärdet i Bottna är dock en besvikelse. Det är en isräffla där någon, antagligen i sen tid, med mejsel huggit till något som liknar ett svärdsfäste.

 

I huvudsak kommer vi annars att uppehålla oss i Foss Socken under våren och arbeta med den gigantiska Lökebergsristningen längst ut på Tungenäset. Det är Bohusläns största hällristning och dessvärre också en av de mest vittrade och svårarbetade. Baltzer inledde sitt stora dokumentationsprojekt med just denna ristning år 1874. Många figurer är mycket djupt huggna och syns därför bra trots vittringen, medan andra är betydligt tunnare. Hällristningen har aldrig tidigare dokumenterats i sin helhet. Vi uppmanar alla som vill besöka oss i fält att passa på nu under vårens arbete med Lökebergsristningen. Ring gärna vår fälttelefon innan för information: 0706 193175.

 

I Foss socken finns förutom Lökebergsristningen endast ett par kända figurristningar med enstaka skepp. Orsaken till de få hällarna med figurristningar kan troligen, liksom på Bokenäset, förklaras med den ojämna och hårt vittrade gnejsberggrunden. Det finns dock ett femtiotal kända skålgropslokaler i Foss. Några av dessa dokumenterade vi under slutet av veckan då vädret var mulet.

 

Stugan som vi bor i under våren är fantastisk! Gott om utrymme och med utsikt över Gullmarsfjorden. Hoppas bara det blir lite värme så man kan ta sig ett kvälldopp efter arbetet.

 

     

Handteckenstenen Tossene 832:1.

Skålgropssten i privat trädgård vid Foss kyrka. 

Arbete vid vårt matbord, med utsikt över Gullmarsfjorden. 

Stiftelsen för dokumentation av Bohusläns hällristningar

Vitlycke Museum, Vitlycke 2,

457 93 Tanumshede

Mail info@hallristning.se

 

Bankgiro: 5034-0132